En berättelse om en jakt, jag och min hund Jolla.

Till startsidan : www.jaktinfo.eu

Att jaga är kul och avkopplande. Att jaga med egen hund är snäppet bättre. Här berättar jag om en jakt vi gjorde för ett tag sedan.

Jolla läser mig så bra att när vi stiger upp så ser hon på mig att det är jakt på gång. Av någon anledning gör jag något annorlunda då
vi ska jaga jämfört med att jag ska till jobbet. I vanliga fall då jobbet väntar kommer hon in efter att varit ute i trädgården en stund 
och återgår snart till viloläge, men som vanligt när det var dags för jakt så bevakade hon varje steg jag tog. Ryggsäcken packad, 
geväret fram, pejlen på, hundbur och Jolla in i bilen för vidare förflyttning till jaktmarken, vilken ligger 7  km bort.

Väl framme vet vi båda vad som gäller. Det som nu händer inom ca 45 minuter är som skrivet som instruktion för drevjakt.
Jag släpper henne på samma ställe som jag alltid brukar släppa henne. Efter ca 5 min hör jag henne skalla. Jolla ändrar skall beroende
på hur nära viltet hon är. Detta skall säger mig att hon är på ett vilt som för ett tag sedan var där hon nu är, snart ändrar hon skall och
nu är hon efter viltet. Hon har samma skall för allt vilt hon driver. Jag flyttar mig nu till ett ställe där jag skjutit rådjur för henne. 
Det dröjer nu ca 15 min innan jag ser en hare komma i spåret som hon troligtvis driver. Haren är inom skjuthåll men jag håller inne med
skottet pga att om hon nu driver denna hare så får jag säkert en ny chans vilket har hänt vid tidigare hardrev. Mycket riktigt, här kommer
Jolla i harens spår. Det tar ca 30 minuter innan hon än en gång driver haren framför sig till den plats där jag står. Denna gång då haren 
kommer för skottet gå och haren faller framför mig. Snart kommer Jolla och ser haren liggande i spåret. Nu får Jolla ett tag känna att det är
hennes hare som ligger här innan vi beger oss till vår fikaplats där vi fikar tillsammans.

Denna jaktdag har börjat bra och vi har efter fikan endast varit ute i skogen i ca 1,5 timme. Jag brukar känna då vi fikar att det som endast 
saknas är att vi inte kan prata med varandra. Genom dessa jakter bygger vi hela tiden upp vårt kompisskap ännu mer. Detta kompisskap
som man kan bygga upp med en hund gjorde att jag tvekade mycket innan jag köpte Jolla, beroende på att taxen innan Jolla som jag byggt 
upp samma kompisförhållande med, fick jag avliva pga sjukdom. Jag grät, jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå att man kunde känna
så för en hund som jag gjorde då jag tvingades  ta honom till veterinären för avlivning.

För att återgå till jakten, tog bilen och flyttade oss till en annan del av jaktmarken. Jag släppte Jolla där jag brukar och gick sedan genom ett
skogsparti med Jolla sökande framför mig, dock utan resultat. Ännu ett skogsparti passerat utan något ljud från Jolla. Plötsligt kommer Jolla
springande förbi mig tillbaka, konstigt tänker jag, hon har ju sökt ut bra där vi tidigare gått. Ca 5 min senare skallar hon för fullt. Skallet säger
mig att nu driver hon något. Jag funderar, om hon nu missat viltet då vi gick igenom skogspartiet hur kan hon nu senare få nys om detta?
Jag hör hur Jolla driver allt längre från mig, efter ett tag hör jag inte att hon driver , men kan på skallindekatorn höra att hon fortfarande
skallar. Blåsten har nu tilltagit vilket gör att det är svårare att höra henne. Efter ca 20 min börjar jag höra henne. Drevet är nu på väg åt mitt håll.
Jag står fortfarande kvar på samma plats som jag stod på då hon började skalla. Efter ytterligare ca 10 min  hör jag att det knakar till ganska
nära mitt pass. Strax därefter ser jag ett rådjur komma springande som är inom skotthåll. Jag skjuter och rådjuret faller till marken.
Strax därefter kommer Jolla, som nu stolt kan visa upp djur nummer 2 för dagen. Helt fantastiskt, vilken jaktdag.

Nu ska också nämnas att alla jakter inte är som denna. Många gånger har det också hänt att vi åkt hem utan att ett enda skall kommit från Jolla.